Historien om den Ortodoxa Kyrkoförsamlingen på Ormsö och den ortodoxa kyrkan.
Ormsö ortodoxa kyrkoförsamling var den enda i Estland av det slaget. Detta var även den enda svensk-ortodoxa kyrkoförsamlingen. Bildandet av den svensk-ortodoxa kyrkoförsamlingen var mycket hoppfull för framtiden, men på grund av ofördelaktiga omständigheter i slutet av nittonhundratalet förlorade den sin livsstyrka och flertalet gick över till den lutheranska kyrkan.
Den svensk-ortodoxa kyrkoförsamlingen grundades 1886. Vid den här tiden, (1883-1894) fanns det 18 ortodoxa kyrkoförsamlingar bildade i norra Estland. 1886 bytte cirka 200 av Ormsös invånare sin övertygelse till den ortodoxa tron. Antalet ortodoxa kyrkomedlemmar ökade senare och uppgick till 500 personer 1890. Den huvudsakliga anledningen till bytet av trosbekännelse för den inhemska befolkningen, var ett hopp om ett bättre liv och leverne och för en framtida fred. En viktig anledning till detta var att den lutheranska kyrkan plundrades av de frikyrkliga missionärerna och deras mångfaldiga aktiviteter. Flertalet medlemmar av den ortodoxa församlingen var bosatta i Sviby. Förby var näst störst vad beträffar antalet medlemmar. De första kyrkoceremonierna genomfördes i böndernas hus.
Den ryskortodoxa kyrkan i Hullo byggdes 1889-1890 och helgades den 29 juli 1890 för Kristi Uppståndelse. Nordväst om kyrkan har en annan kyrkbyggnad uppförts. Kyrkogården upptäcktes nära kyrkan. Delar av kyrkans utsmyckning förstördes 1918. När kyrkans grundskola slutade använda lokalerna, övertog Vormsö nybörjarskola lokalerna.
1905. När det ryska imperiet införde fri trossamhörighet, återgick de flesta av de ortodoxa medlemmarna till den lutheranska kyrkan. På detta sätt ändrade 271 öbor sin tro detta år. Huvudorsaken till denna återgång, kan ha berott på otillräckliga språkkunskaper av prästen och den lokala befolkningen.
Efter första världskriget, 1914-1918, var den ortodoxa kyrkoförsamlingen cirka 10 personer. Som regel deltog 3-4 personer kyrkoandakterna. Som lutheran besökte man kyrkan för att lyssna på sångkörer och predikningar. De flesta predikningarna hölls på svenska. Den svenska församlingen krävde att svenska språket skulle användas vid sammankomsterna. Kravet var svårt att uppfylla på grund av att delar av kyrkopredikningarna inte var möjliga att genomföra på svenska. Därför framfördes kyrkoandakterna också på estniska och slaviska språk.
Präster som predikade i den ortodoxa församlingen var;
1886-1887, Nikolay Orlov
1887, Karp Tiisik
1888, Besöktes Vormsö av Biskop Arseni, Jakob Varask och Jakob Hutt.
1934-1936, Alexander Maripuu.
1944-1947, Joann Heltsaar.
1947, Augustin Ruus.
1948, Vladimir Ignaste.
1948-1951, Vjatslav Jakobs.
1950 försökte prästen Alexander Tarkmees från Hapsalu, återuppliva församlingens andliga liv, men utan framgång. Därmed upphörde församlingsaktiviteterna för en längre period och den tomma kyrkan användes av Kolchosen som varulager. Nu är kyrkan i ruiner.
2009 grundades Vormsi Öigeuskiriku Taastamise MTÜ, för kyrkans renovering.
Mer information om detta finns på www.maria-magdaleena.net www.eoc.ee
Översatt till svenska, från engelsk text, på uppdrag av Artem Smirnoff av Inger Johansson, född Andersin, på gården Saxby-Andors den 23 april 1941.
Stockholm den 29 juni 2011
Inger Johansson
